Vi tillbringade lördagskvällen på akuten, då M fick ett stort ep-anfall. Tråkigt nog mitt på Fröken Fins blivande skolgård, dit vi hade gått för att leka och vänja henne vid att det är en kul och trygg miljö..
Den här gången blev M okontaktbar någon minut innan själva anfallet, hon vred på huvudet efter rösten när jag sa hennes namn men kunde inte svara. Dessutom blev hon blåare än vid tidigare anfall, men den här gången hann jag ju fatta att anfallet hade börjat och lyckades lägga henne framstupa i tid!
Så stackars modiga rädda fröken Fin fick stå bredvid mig och vänta, och sen springa över skolgården och vinka in ambulansen.
Väl på sjukhuset var de noggranna ( läs, allt tog oändlig tid ) och M fick göra en CT på skallen för att kolla att ingen blödning startat anfallet. Ambulansen hämtade M 15.15 och 22.30 var vi hemma igen.
Duktiga fina frökenfinNina!
SvaraRadera