M har fått tid den 6/12 för ny mr med och utan kontrast, och är fortsatt sjukskriven februari ut. I övrigt är det tyst från sjukvården.
Man kan väl räkna ut att de nya mr-bilderna ska bli det bättre "navigeringsunderlaget" som doktor Hjalmar saknade. Jag hoppas bara att de inte ska få för sig att lägga in M lagom till jul, utan behärska sig till januari. Har vi nu väntat en evighet så vad gör väl ett par veckor till..?
Annars är det väl som förväntat; vi är frustrerade. M har mer ont i huvudet, och är trött. Fröken Fin, som verkar ha tagit till sig situationen mer nu, är ofta orolig i största allmänhet och pratar mycket om sjukdom och så. Mellan varven.
Oftast är hon glad och förväntansfull; december ska ju vara fylld av dansuppvisningar, luciatåg och kommande julklappar. Och sedan M:s 40-årskalas.
Så sjukvården får allt vänta.
Vi hänvisar alla i vår omgivning hit för faktainformation, eftersom vi inte vill att vår sjuåring ska behöva lyssna till samtal mellan vuxna om detaljerna i M:s sjukdom, mående och situation, och för att vi istället i våra kontakter med er alla ska kunna prata om annat, både stort och smått.
söndag 25 november 2012
tisdag 6 november 2012
Total antiklimax
Operationen har blivit uppskjuten.
När doktor Hjalmar kom in på M:s enkelrum på avd. 26 vid 18.30 tiden och sa att han ville skjuta fram operationen för att han inte kände sig nöjd med navigeringsunderlaget utan riskerade att skära av fungerande nervbanor om han inte fick mer tid till bildanalys tillsammans med radiologerna, då kramade M honom fyra gånger. Av ren lättnad.
Nu, hemma igen, känns det mer dubbelt. Även om M är rädd för själva operationen, så hade det varit skönt att fått det gjort.
När doktor Hjalmar kom in på M:s enkelrum på avd. 26 vid 18.30 tiden och sa att han ville skjuta fram operationen för att han inte kände sig nöjd med navigeringsunderlaget utan riskerade att skära av fungerande nervbanor om han inte fick mer tid till bildanalys tillsammans med radiologerna, då kramade M honom fyra gånger. Av ren lättnad.
Nu, hemma igen, känns det mer dubbelt. Även om M är rädd för själva operationen, så hade det varit skönt att fått det gjort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)