Delmål Gbg avklarat

Vi är tillbaka i Malmö efter att ha tillbringat helgen i Gbg. M har alltså klarat av sommarens två delmål - Lisebergsbesök med Fröken Fin i strålande sol i fredags och Springsteen på Ullevi i lördags.

Springsteen gick nog mycket på ren vilja, och vänliga sjukvårdare som ordnade möjlighet att sitta ner ett tag.

Nu är M:s energi helt slut och huvudvärken tillbaka. Imorgon ska vi träffa kuratorn från neuro i Malmö och på onsdag eftermiddag ska M:s "fall" diskuteras på Lunds neurorond.
Läkare Hjalmar ska därefter ringa M, så kanske kan vi då få något besked...

Svar utan besked

Idag ringde läkaren från Lund, som fått svar från patologen. Han var inte nöjd med svaret, som tydligen inte gav några vettiga besked, och förberedde M på att de kan komma att få göra om biopsin och då gå djupare in...
Han skulle prata med patologen och återkomma till M i början av nästa vecka.

Nu har det gått mer än en månad sen första MR-svaret och vi VET fortfarande ingenting.
Mer än att M är sjukskriven in i september för "oklar förändring i hjärnan", under utredning.

Det är så man kan bli tokig av frustration.

Vi väntar fortfarande.

Nu börjar vi bli verkligt frustrerade över denna ovisshet. Det går inte att planera ens dagar framåt, och först då man inte har någon tidsram framåt inser man att precis alla beslut blir satta på paus.
Ska vi fika med X på onsdag? Det beror på om vi måste åka till Lund.. Ska M åka på Springsteen i Gbg som planerat den 28:e? Det beror på vad de säger om behandling.. Renovera köket i augusti? Åka till New York snart? Det beror på prognosen...

Allt beror på vilka besked vi får. När vi nu får dem.
Ringde Lund, men de hade - naturligtvis - inte fått något svar att förmedla.

Fredagen den trettonde

M oroade sig lite för att få ett besked just idag, men vi har fortfarande inte hört ifrån Lund om biopsisvaret. Men en sjukskrivning ordnade de, efter ännu en påstötning.

Veckan började med ett par ganska dåliga dagar då M knappt orkade ur sängen, men sedan har det ändå varit bättre. Malin och flickorna har varit här ett par dagar och vi har bland annat hunnit med ett par strandbesök.

Frustration över sjukvården

Jaha, så börjar sjukvården visa sin vanliga hopplösa sida.

Förra måndagen ringde M till neurokirurgen eftersom hennes sjukskrivning löpte ut två dagar senare. Jättetrevlig människa sa att det skulle de fixa, sjukskrivningen skulle komma i posten.
Det har den inte gjort. Och dessutom vill vi ha en bild av när M ska få biopsisvar.

Men när jag ringer idag pratar jag med inte särskilt trevliga sekreteraren Lena, som kommit tillbaka efter sin semester och surt repeterar som ett mantra " ja, det är ju semestertider här och jag kan ju inte veta vad de sa förra veckan".
Kontentan av allt var att inget gjorts men efter mycket tjat så "..jag kan ju lägga en lapp till doktorn på mottagningen, men jag vet ju inte när han tittar på den..."

Vad gäller biopsisvar så "i journalen står det att doktorn ringer när han fått svar. Men det är ju semestertider här.."

Svaret hade iallafall inte kommit. Alltid något besked. Men jag får väl ringa varje dag.
Jag blir så frustrerad och arg att jag blir gråtfärdig.

En vecka senare

Exakt en vecka efter att M klarat av biopsin, och vi väntar fortfarande på besked.
Nu börjar det kännas tungt att bara misstänka, gissa och vänta. På medicinska insatser, en tidsplan, på att hitta ett fungerade förhållningssätt...

M är ok, men hon har ont i huvudet emellanåt och blir fort jättetrött. En promenad från oss till Coop, som ligger fyra hus bort, och tillbaka kräver viloläge efteråt.
Ni som också följer M på Facebook ser att vi trots allt har en hel del roligt för oss, och lägger tid på fika, lekplatser och trevligt umgänge.

Och nästa vecka får vi antagligen svar från Lund.

Hemma igen

Vid lunchtid blev M utskriven, och är hemma igen. Bandaget är borta och bara en liten plåsterlapp skvallrar om ingreppet.