Behandlingsplan!

Idag var vi, äntligen, hos doktor Hjalmar på neurokirurgen i Lund.
Vi gick in med rätt låga förväntningar, men gick oväntat nog ut trekvart senare med en känsla av att alla ändå är med på banan och att man kommer igång med det som ska göras.

Inget egentligt nytt framkom och de har fortfarande inte graderat tumören definitivt, men nu förstår vi bättre varför. Det de fick fram ur biopsin visar på ett låggradigt astrocytom, pilocytiskt astrocytom, som man ytterst sällan ser hos vuxna utan mest hos barn.
Det passar dock inte riktigt ihop med M:s kliniska symptom, och de misstänker därför att det finns en liten del i tumören som är lite elakare. Låggradiga astrocytom blir tråkigt nog inte sällan maligna med tiden, men M:s tumör är iallafall inte snabbväxande nu.

Tumören sitter som sagt djupt inne i syncortex, och har även tagit sig lite grann in hjärnbalken.
Doktor Hjalmar förklarade också att pirrande och domningar i kroppen är tecken på epileptisk aktivitet, och att det är mycket troligt att M:s trötthet beror på att hjärnan hela tiden är utsatt för denna pågående epileptiska aktivitet.

Nu kommer det att bli operation för att "minska tumörbördan" men först efter en specialmagnetröntgen för att kartlägga hjärnans nervbanor. Doktor Hjalmar trodde att en rimlig tidsram är att hinna operation innan jul.

Efter operationen ska de analysera all vävnad de tagit ut, och sedan tar neuroonkologronden ställning till om det blir strålning eller om man vill avvakta med det.

Operation är bra, eftersom alla studier visar att den bästa prognostiska faktorn är att få bort så mycket tumör som möjligt. Om M sen kommer att må bättre, det vågar de inte lova, utan det får man i så fall se som en bonus.

Det är klart att det är skrämmande att genomgå en hjärnoperation, men det känns ändå bra att behandling kommer igång!